Insulinbehandling
Alla individer med diabetes mellitus, typ1 behandlas med insulin. Insulin är en av tre hörnstenar i behandlingen, de två andra är kost och motion. Insulinbehandlingen är läkarordinerad och individuell. Många individer med diabetes mellitus använder idag insulinpenna vid behandling.
Läs mer om Diabetes mellitus på Internet: www.diabetes.se
Förberedelser
Med insulinpennan följer instruktioner om tillvägagångssätt.
De lämpligaste injektionsområdena är:
Syrgasbehandling eller oxygenbehandling är relativt vanlig på sjukhus men förekommer också i hemmiljö. Indikationer för oxygenbehandling är bl.a. kroniska lungsjukdomar som t.ex. emfysem och hjärtsjukdomar. Oxygen jämställs med läkemedel och ska ordineras av läkare. Det finns risker med oxygen, för stora doser är skadligt för kroppen. Läkarordinationen ska vara skriftlig och det ska framgå hur många liter/minut patienten ska ha och hur lång tid. Oxygenbehandling ges av sjuksköterskan, i annat fall ska det finnas en reell kompetens samt skriftlig delegering för den vårdpersonal som ska ge behandlingen.
Oxygen är den internationella beteckningen på syrgas, den kemiska beteckningen är O2. Oxygen kräver vissa försiktighetsåtgärder. Gasen är smak-, färg- och luktlös underhåller förbränning.
Det finns två varianter av oxygenanläggningar, antingen portabel eller fast utrustning. Bilden visar en portabel oxygenanläggning.
Portabel oxygenamläggning
Antingen det finns fast eller portabel utrustning ska flödesmätaren anslutas till uttaget i väggen eller till den transportabla gasflaskan med oxygen. Fuktflaskan ska skruvas på. För att patienten ska kunna få sin tillförsel av oxygen behövs en näskateter eller syrgasmask.
Fast oxygenanläggning
Näskateter
Syrgasmask
För att patienten ska kunna få sin tillförsel av oxygen behövs en näskateter eller syrgasmask. Används näskateter ska läget kontrolleras regelbundet av vårdpersonal. Risk finns att katetern kan åka ner i matstrupen och där blåsa upp magsäcken. En patient som får oxygenbehandling behöver övervakas, men också ges stöd. Att ha andningsbesvär skapar ofta ångest och oro.
Patienten/vårdtagaren kan behöva extra dryck då oxygenbehandlingen ger torra och sköra slemhinnor i näsa och svalg.
När patient/vårdtagare av någon anledning inte själv kan bli av med slem och upphostningar kan det bli nödvändigt med rensugning av luftvägarna. Sugning av luftvägar ska endast utföras efter ordination av läkare eller sjuksköterska. Det behövs en skriftlig delegation om någon annan vårdpersonal än sjuksköterskan ska utföra sugningen. Då handlar det om sugning av de övre luftvägarna. Sugning av de nedre luftvägarna ska endast utföras av läkare eller sjuksköterska då det finns risk för komplikationer.
Det är bra att samarbeta med sjukgymnasten när det gäller andningsgymnastik. Man kan få slemmet att lossna med hjälp av bl.a. lägesändringar.
Skyddsrock och engångshandskar ska alltid användas vid rensugning. Slem och upphostningar innehåller bakterier och andra mikroorganismer.
En sug består av en sugdel som skapar undertryck. Ett sugreglage finns också för att kunna ställa in sugtrycket. En slang går från sugreglaget till en sugflaska. För att lättare rengöra sugflaskan ska det finnas vatten i botten på den. Från sugflaskan ansluts en sugslang och till den kopplas sugkatetern.
Kateterisering av urinblåsan innebär att en tunn slang förs in i blåsan. Det är framförallt sjuksköterskor som utför kateterisering och det får ske endast efter läkarordination.
Om annan vårdpersonal utför detta ska reell kompetens och personlig delegering finnas.
Kateterisering medför alltid en risk för infektion.
De indikationer som kan finnas för kateterisering av urinblåsan är:
När katetern ligger kvar i urinblåsan kallas det KAD ( Kateter à demure). Om katetern inte behöver vara kvarliggande används en tappningskateter. Vid installation av kontrastmedel vid röntgenundersökningar eller läkemedel används en tappningskateter.
Vid kvarliggande kateter i urinblåsan är det särskilt viktigt med noggrann hygien. Tvättning av nedre toalett bör ske morgon och kväll. Även kateterslangen behöver tvättas av. Patient eller vårdtagare med kvarliggande kateter (KAD) bör dricka mycket. Vid ökad urinutsöndring minskar bakterietillväxten i urinblåsan.
Arbetsgång vid kateterinsättning:
Urinuppsamlingspåsen eller uribagen ska bytas morgon och kväll samt vid behov. Det finns också tömbara urinuppsamlingspåsar som töms vid behov.
Arbetsgång vid byte av uribag: