Förr skrev man en inkludering på följande sätt:
#include <iostream.h>
Som framgår av ovanstående angav man filändelsen h. En modernare form att ange headerfiler är att utelämna filändelsen. Detta gäller även för C standardbibliotek som även ingår i C++. För dessa är förändringen även att man sätter dit ett c före det "äldre" namnet.
Nedan ser du några exempel på namngivning av headerfiler enligt äldre och nyare stil.
Äldre stil | Nyare stil |
---|---|
iostream.h | iostream |
stdlib.h | cstdlib |
math.h | cmath |
ctype.h | cctype |
time.h | ctime |
Huruvida du ska använda en nyare eller äldre form för att ange headerfiler beror på vad ditt utvecklingsverktyg tillåter. Om ditt utvecklingsverktyg tillåter en nyare form ska du använda dig av det. Det är dock klokt att känna till båda sätten. Mycket kod du hittar på nätet eller i böcker använder den äldre formen, men känner du till skillnaden kan du själv enkelt göra en "modernisering" av koden.
Inkludering av headerfiler hänger intimt samman med namnutrymme vilket vi på nästa sida ska bekanta oss med.