Studiehandledning Studieenhet 2 Organisk kemi introduktion 2

Skriv ut

Förutom kol ingår nästan alltid väte och syre i alla organiska föreningar. Mycket ofta förekommer också kväve, fosfor, svavel och någon halogen. Det är alltså föreningar mellan ickemetaller och därmed är bindningstypen inom molekylerna kovalent bindning eller polär kovalent bindning. Bindningarna mellan molekylerna är någon eller några av de intermolekylära krafterna van der Waals bindning, dipol-dipolbindning eller vätebindning som nämnts tidigare.

En kovalentbindning (elektronparbindning) uppkommer på så sätt att en elektron från en atom bildar ett elektronpar tillsammans med en elektron från en annan atom. Detta elektronpar blir nu gemensamt för de två atomerna och atomerna hör nu "ihop". Vitsen med det hela är att vardera atomen har nu fått tillgång till en extra elektron.

Enligt oktettregeln strävar atomer efter att få tillgång till 8 elektroner i valensskalet. Därför kommer atomerna i tabellen nedan att sträva efter att fylla sitt valenselektronskal genom om att bilda ett bestämt antal elektronparbindningar enligt nedan.

Atom	Antal valenselektroner	Antal bindningar
C	4	4
H	1	1
Halogen F, Cl, Br, I	7	1
O	6	2
S	6	2
N	5	3
P	5	3

Om du ser till att atomerna får det antal bindningar som anges i tabellen kommer du att kunna få fram formeln på många organiska föreningar bara genom att rita föreningens strukturformel.

2004 Nationellt centrum för flexibelt lärande