Visuell rytm byggs upp utav återkommande former, rubriker, bilder, vinjetter men även av växlingar mellan närbilder och avståndsbilder, olika storlekar, kalla och varma färger, hårda och mjuka former och av rörelseriktning. Den vackra ofta enkla formen engagerar läsaren mest och gör att denne kommer in i budskapet. En förutsättning för att nå visuell rytm är också att läsaren känner igen sig.
Satsytan (den del där man lägger text och bild) som upptas av brödtexten avgör om formen skall ge ett ljust och luftigt intryck eller ett tätt och kompakt. Här står sig de klassiska måtten med mest luft i underkant och därefter ytterkant, överkant, innerkant.
Man behöver också ett gridsystem för att kunna linjera sin satsyta. Linjeringen (layoutgrids) skapar ordning och igenkännande. Spalter kan också förstärka linjeringen.
Att använda tonplattor bakom exempelvis en faktaruta förstärker också budskapet och delar upp olika innehåll.
Marginalerna utanför satsytan skapar luft så att texten blir mer lättläst. Dessutom fungerar de som avgränsare mot den övriga omgivningen. Det är bättre att ha för stora marginaler än för små men innehållet spelar även en betydelse där. Utan marginaler är man när man använder utfall på bilder. Vid utfall går bilden hela vägen ut över kanten.
