En stor mängd glukosmolekyler bildar cellulosa och glukosmolekyler förenade på ett annat sätt bildar stärkelse.
När vi äter stärkelse bryts den ner till glukos och förs av blodet ut till kroppens alla delar där den oxideras till koldioxid och vatten samt ger tillbaka en del av den energi som ursprungligen kom från solen.
Glukosmolekyler kan också fogas samman till glykogen och lagras som ”reservbränsle” i kroppen.
Glukos som är en polyhydroxialdehyd brukar presenteras antingen som en rak kolkedja, Fisherprojektionen, eller som en 6-ring, Haworthprojektionen.
Fisherprojektionen | Haworthprojektionen |
Den senare presentationen är mera rättvisande eftersom det har visat sig att den raka modellen inte överensstämmer med glukosens egenskaper.
|
|
|
Genom ringslutningen binder kolatom 1 fyra olika grupper. På det sättet uppkommer de två cykliska isomererna α-D-glukos och β-Dglukos.
De båda isomererna dominerar i en vattenlösning där mindre än 0,5% av molekylerna i den uppkomna jämviktslösningen är av den öppna varianten.
Tilläggas bör att det inte bildas lika mycket av de två isomererna.
I jämviktslösningen finns nämligen ca 37% α-glukos och ca 63% β-glukos.
Hos α-glukos kommer OH-gruppen vid kolatom 1 och 2 i cis-ställning men i β-glukos i transställning.
Det är den sistnämnda formen som är mest gynnsam ur energisynpunkt och som då bildas i större mängd.
I en vattenlösning av antingen α-glukos eller β-glukos kommer lösningen efter en stund att innehålla samma procentsatser som ovan av de båda isomererna.
Det fenomenet beror på att ringarna öppnas och sluts hela tiden i jämviktslösningen. När sedan återslutning av ringarna sker bildas båda isomererna i de tidigare nämnda procentsatserna.
GlukosmolekylenDen modell som bäst beskriver hur glukosmolekylen ser ut i 3-d är den som liknar en solstol eftersom inte alla kolatomerna i sexringen ligger i samma plan. |