Övning - Partiklars ”kontaktpunkter”
När man undersöker reaktionsmekanismerna i en kemisk reaktion är det lämpligt
att först ta reda på vilka delar i de reagerande ämnenas partiklar som attraherar
varandra. Det är i ”kontaktpunkten” mellan dessa delar reaktionen kommer
att ske.
Genom att jämföra elektronfördelningen i en partikel med antalet valenselektroner i partikelns grundämnen (”bokföra elektroner”) kan vi
avgöra om någon av atomerna är laddad. En sådan atom attraheras till en annan partikel med motsatt laddning så att en kemisk reaktion kan ske.
Även oladdade partiklar, t.ex. dipoler, och molekyler med dubbel- eller trippelbindningar kan attrahera andra partiklars laddningar. I nedanstående
exempel är endast bindningselektronerna utritade.
Uppgift 1.
Dra de fria elektronparen från rutorna och släpp dem på rätt ställe i molekylerna. Bokför elektronerna och förklara varför molekylen kan attrahera
andra partiklars laddningar eller inte. Om molekylen är en dipol sätt ut de partiella laddningarna i molekylen.
[Visa
uppgifterna]
Uppgift 2.
Dra de fria elektronparen från rutorna och släpp dem på rätt ställe i molekylerna. Bokför elektronerna. Visa var i molekylen
laddningen är belägen genom att dra rätt laddning till rätt atom.
[Visa uppgifterna]
Genom att studera reaktionsmekanismer förklarar man kemiska reaktioner i
detalj. Reaktionsförloppet påverkas av partiklarnas elektronkonfigurationer.
En lokal elektronansamling eller ett elektronunderskott i en partikel innebär
ökad reaktionsbenägenhet. Ett reaktionsförlopp innehåller ofta mellanled,
intermediärer, som är kortlivade eftersom de är så reaktiva att reaktioner
uppkommer inom partikeln eller med andra partiklar som uppkommit under förloppet
eller med lösningsmedlet.