Reaktionen mot realismen - symbolism

Som du kanske märkt, tycks kulturhistorien pendla mellan förnuft och materialism å ena sidan, känsla och idealism å den andra. Det sena 1800-talets symbolism kan vi se som en reaktion mot den nyktra realismen, den något extrema varianten naturalismen och naturvetenskapens metoder och synsätt. Fanns det ingen plats för poesin, mystikens enhet, konsten för dess egen skull - l'art pour l'art?

Den här reaktionen kallar vi symbolismen. Den kallas så för att den bygger på ett slags mångtydiga symboliska korrespondenser mellan det materiella och det andliga. Man försökte med poesins hjälp utforska de dolda sambanden mellan den yttre, materiella världen och den inre, andliga för att därigenom komma verklighetens outsäglighet eller själens landskap på spåren.

Det är framför allt genom att utveckla det poetiska språket man vill ge uttryck för detta inre landskap och genom de språkliga experimenten försöker man låna musikens besvärjelseförmåga. Versen var fri utan rim och meter. Symbolisternas mål var att få ner själen på papper och då behövdes fantasi och drömbilder.

Förgrundsgestalten var en fransman vid namn Charles Baudelaire, som redan före naturalismen ens var påtänkt, skrivit som en symbolist. Han gav ut en diktsamling Fleurs du Mal (Ondskans blommor) 1857, samma år som Flauberts Madame Bovary kom ut. Också Baudelaire åtalades, och det för att ha med förargelseväckande detaljer i sin bok. Processen ledde till att han var tvungen att stryka ett par "omoraliska" dikter.

Senare, mot seklets slut, blommade symboliströrelsen upp med författare som Rimbaud, Verlaine och Mallarmé i Frankrike och till exempel Strindberg här hemma med sitt drama Ett Drömspel.

Arthur Rimbaud är en av den franska litteraturens storheter vars livshistoria väcker stort intresse. Han var ett underbarn som skrev dikter redan som liten pojke. Han blev upptagen i poetkretsar som tonåring och skrev all sin poesi före fyllda tjugo. Rimbaud levde en tid i ett slags förhållande (vänskaps- eller kärleksrelation är osäkert) med en annan symbolist, Verlaine som sköt och sårade Rimbaud under ett gräl. När den unge Rimbauds författarkarriär var över, lämnade han Europa och for till Västafrika där han livnärde sig som handelsman. Rimbaud dog ung, i övre trettioårsåldern. Symboler, mystik och bildspråk är ytterst närvarande i hans dikter, som för övrigt inte alltid är helt lätta att tolka: