Den viktigaste tendensen är dock engelskans allt starkare påverkan. Vi har ju lånat från engelskan i nästan 200 år men under de senaste decennierna har låneordens antal ökat. 20 % av alla nya ord har engelskt ursprung.
Vissa områden av svenskt liv har helt eller delvis övertagits av engelskan. Inom den naturvetenskapliga forskarvärlden existerar ofta inga svenska ord för det som beskrivs, många multinationella företag har engelska som koncernspråk vilket märks till exempel i platsannonser, inom EU blir det alltmer engelska som används, framför allt i inofficiella sammanhang.
På många sätt har engelskan blivit ett internationellt språk på samma sätt som latinet var det under många århundraden. All kommunikation såväl talad som skriven skedde då på latin. Dessutom kom många invandrare till Sverige och många av dem fortsatte tala sina respektive modersmål, franska, tyska, holländska osv, startade egna skolor som även lockade svenska barn. Språksituationen blev sådan att många behärskade - mer eller mindre bra - flera språk och blandade dem friskt. Det som var användbart stannade i svenskan, annat försvann.
Idag har vi en liknande situation, inte minst i invandrartäta områden där fler språk än engelska bidrar med ord och uttryck. Många - framför allt unga - använder väldigt mycket engelska ord och uttryck, ibland halvförsvenskade med svenska ändelser. (Vad sägs till exempel om kids-kidsen?) Det är framför allt datavärlden och samvaron på nätet som lämnar de flesta bidragen. Många gånger uppstår orden på skoj eller genom ordlekar men de som fyller en funktion sprids vidare och uppnår så småningom sådan status att de upptas i ordlistor.
Engelska lånord
Det finns olika typer av lån:
Översättningslånen är flest
- i de fall det går bra, översätter man gärna orden.
Ofta kommer det engelska ordet först, sedan inser användarna att
det är lättare att använda om man försvenskar det eftersom
engelska ord inte alltid låter sig inordnas i svenska böjningsmönster.
Hur böjer man t.ex. blinker, container i plural? Blinkrar
och containrar? De äldre inlånen gangster och jumper går
bra numer att böja i plural på svenskt vis (gangstrar, jumprar)
men blinker och container blir blinkers och containers. Men hur böjer
vi dessa ord i bestämd form plural? Blinkersarna?? Och hur böjer
vi kick-off?? Trainee?? Dead-line??
En hit, två hittar går bra, men hittarna?
Det blir snarare hitsen, alltså engelskt plural-s och svensk
ändelse för bestämd form.
Och vad sägs om det här rara blomstret jag hittade utanför en affär - walking stavar??
Språkvårdare föreslår ofta översatta ord som ersättning till de engelska men det är alltid användarna, det vill säga vi som avgör. Skriver du tejp eller tape? Jos eller juice? Konsekventa är vi sällan...
Att fundera över: Hur går det till när vi lånar ord?
Uppgift - Svengelska Resonera kring de engelska lånorden. Varför översätter vi i stället för att hitta på egna, svenska ord? Måste vi översätta dem, kan vi inte ta dem som de är? Utarmas svenskan av dem? Var finns en lämplig balans mellan 'berikande lån' och 'språklig invasion'? Finns det problem med att engelskan börjar bli koncernspråk i företagsvärlden? Titta på några av länkarna nedan och var gärna konkret, det vill säga ge exempel. |
Länkar:
Onödig engelska eller engelska i onödan