Alla vet vi vad en dialekt är och vi som bor i Stockholm tror inte att vi talar med dialekt utan att det är någonting man gör på landet...
Språkmänniskor är lite mer noggranna och menar att det många
kallar rikssvenska i själva verket är en uppsvensk dialekt och att
stockholmska definitivt är en egen variant med sin nasalisering och å-aktiga
a-ljud.
Vi som bor här vet också att olika delar av Stockholm har sina
specifika uttalsmönster. Tydliga exempel är Lidingömål
och Rinkebysvenska.
| Egentligen kan vi indela våra skiftande tungomål i fyra grupper: | |
| neutralt standardspråk |
regionalt standardspråk (stockholmska, göteborgska, skånska och norrländska) |
| utjämnade dialekter (det vi brukar mena med dialekt) |
genuina dialekter (exempelvis älvdalsmål, överkalixmål) |
En genuin dialekt avviker ganska rejält från standardspråket och kan vara svår att förstå. De är ofta ålderdomliga varianter som levt kvar i isolerade trakter. De har varit på väg att försvinna men idag finns ett nytt intresse för att bevara dessa nästan medeltida former av svenska.
Dialektforskarna kan hitta hur många undertyper som helst men problemet idag är att de här språkliga varianterna håller på att försvinna och det är framför allt unga kvinnor som trots att de bor kvar i sin gamla miljö aktivt arbetar bort sin dialekt.
| Uppgift - Dialekter 1. Uppfattar vi landsbygdsdialekter som äkta och rustika medan storstadsdialekter förknippas med något vulgärt och obildat? 2. Är det synd att dialekterna försvinner och vad skulle man kunna göra åt det? |
Länkar:
Jens Allwood, Om språk och kommunikation - studentlitteratur