Svenskan under 1 000 år

Översikt över svenskans historia

Nu talar vi om svenska för första gången i och med att vi får olika nordiska varianter.
Nu börjar man använda den yngre runraden med bara 16 tecken. Anledningen var stora ljudförändringar men många ljud hade inget tecken vilket kan göra inskrifter svårtolkade. Bl a ersattes diftongerna au och öy till ö i nästan hela området (gotländskan och jämtländskan har ännu kvar dessa).

Med kristendomen kom det latinska alfabetet och det första som sattes på pränt var en lagsamling - Äldre Västgötalagen från 1225. Lagarna hade traderats muntligt och har formen av berättelser om dråp, otrohet, barndop etc. De är inte bara underhållande, de ger oss också kunskap om hur det var att leva.

Grammatiken var annorlunda, bland annat böjdes verben efter person, precis som i dagens franska eller spanska: iak aer, du aest, vi aerom etc.
Substantiven hade genus, det vill säga var han eller hon eller den/det. (Idag är det väl bara klockan och båten vi kan säga hon om.)
Man använde också kasus, ett slags ändelser på substantiv och adjektiv. Idag finns de kvar i en del stelnade uttryck: allt i allo, i ljusan låga, i sinom tid, till bords etc

Bokstaven Å införs. Ringen är egentligen ett litet o som markerar att a-ljudet drar åt o-hållet. Även Ä och Ö kommer i slutet av 1400-talet.

Mycket av det som skrivs är fortfarande lagtexter och religiös litteratur. Den heliga Birgitta skrev sina uppenbarelser på fornsvenska. Även krönikor om kungar och stormän och deras bedrifter sattes på pränt, exempelvis Erikskrönikan från 1300-talet.

Vi lånar mycket från tyskan i och med de livliga handelsförbindelserna och de många hantverkare och handelsmän som invandrade. Tyska blev högstatusspråk genom att handelsförbundet Hansan dominerade området. Många ord som har med handel och hantverk och livet i städerna kom in i svenskan under den här tiden: stad, straff, köpa, borgare, skomakare, snickare.
Även förstavelser som be- och an- i betala och angöra började användas.

Boktryckarkonsten gjorde skriftspråket mer stabilt - tidigare hade flera varianter existerat sida vid sida. Ett vanligt ord som mig kunde skrivas migh, mik, mic, mech, mich, mig.

Reformationen hade också stor betydelse i och med att Bibeln skulle göras tillgänglig på folkspråken och inte endast på latin.

Nya Testamentet översattes därför 1526 och hela Bibeln, Gustav Vasas bibel 1541. De här översättningarna blev normen för det svenska skriftspråket och ingen möda sparades för att rensa ut exempelvis danska drag ur språket. Dialekterna i Mälardalen blev styrande.

Gustav Vasas ambition var ju att skapa en svensk nationalstat och här hade givetvis ett standardiserat skriftspråk en stor uppgift att fylla.

Under 1600-talet växte Sverige till en stormakt och den svällande administrationen slukade horder av läs- och skrivkunniga. Det är i detta sammanhang Stiernhielms berömda dikt Hercules ska ses. Att läsa och skriva sågs nämligen inte som särskilt fint bland adelsmän. Det var sillmjölkar som präster och munkar som kunde sånt, själva var de ju riktiga karlar, det vill säga krigare.

På 1700-talet är det mot Frankrike allas blickar vänds och mängden lånord från franskan är tidvis besvärande stor. Men som alltid blir bara de användbara orden kvar. Många av dem är förknippade med kultur och teater, mat och mode: biljett, salong, charmant, rouge, dessert, maräng.

1732 publicerar Olof von Dalin det första numret av tidskriften Then swänska Argus. Fullt medvetet var språket av en helt ny karaktär - lätt, ledigt, talspråkligt. Det är här den moderna svenskan föds med framför allt kortare och enklare meningar.

Svenska Akademien bildades 1786 och hade sin viktigaste uppgift just i att göra svenskan till ett europeiskt kulturspråk. Många ord försvenskades som byrå, fåtölj, löjtnant i stället för bureau, feauteuil, lieuetenant.
Vi får ett nytt pronomen - den och det ersätter hon och han om föremål.

Under 1800-talet fortsätter man dock att skriva med långa, komplicerade meningar efter latinsk förebild eftersom det ansågs bildat.

Lånord kommer från tyskan och senare även från engelskan, många från arbetslivet: strejk, bojkott, jobb.

1879 publicerades Röda rummet av August Strindberg och här bryter den talspråkligt färgade prosan verkligen mot tidens stela och komplicerade skriftspråk. Ofta är det enkla meningar med subjekt och predikat och denna stockholmsskildring får markera början av den språkhistoriska period vi nu befinner oss i. Talspråket och skriftspråket närmar sig varandra och snart kanske balansen förskjuts till talspråkets fördel.

Som exempel på hur språket förenklats under 1900-talet kan vi nämna att verbens pluralformer har försvunnit, meningsbyggnaden har blivit enklare, talspråkliga former tar över de skriftspråkliga som ge i stället för giva, ska i stället för skola. En egendomlighet är att taga åter börjar komma i bruk i stället för ta. Stavningsreformen 1906 befriade oss från -dt, -fv, -hv, exempelvis i orden godt, hafva, hvarje. Somliga ville gå ännu längre och förenkla bl a sje-ljudet till enhetlig stavning - sjärna, sjuta, garasj...Flera förslag till förenklad och försvenskad stavning i SAOL har inte fått något genomslag - jos, modärn, och försvinner därför ur senare upplagor.

Under 1900-talet är det framför allt från engelskan vi har lånat och alltjämt lånar.