Under 1700-talet i Sverige har vi något som i historieböckerna kallas för Frihetstiden, en period då våra första politiska partier: hattarna och mössorna växer fram.
Precis som i Europa är upplysningsidéerna starka under denna period. Författare som Olof von Dalin, Carl Michael Bellman, Johan Henric Kellgren och Anna Maria Lenngren gör entré på den litterära scenen. Vetenskapsmän som botanikern Carl von Linné och fysikern Anders Celsius gör nya upptäckter.
Det franska inflytandet är mycket starkt vilket märks i språket och i litteraturen. Gustav III lät instifta akademier efter fransk förebild.
Trots att landet går mot ett mer demokratiskt statsskick är yttrandefriheten ännu inte genomförd. Författarna använder därför ofta ironi och den allegoriska formen när de ska beskriva politiska skeenden.
Så här skriver Kellgren i sin dikt Ljusets fiender om upplysningen och den franska revolutionen:
| det ropas: "Ell'n är lös på
Söder!" Man nämner gata, gränd och hus, och orsaken till allt - - - ett ljus. [...] så fattom genast vårt beslut, att allt, vad lysa kan, släcks ut! |
Olof von Dalin, grundaren till tidningen Then Swänska Argus beskriver i sin berömda dikt Sagan om hästen Sveriges öde under olika monarker från Gustaf Vasa till Karl XII. Sverige och det svenska folket symboliseras av en häst och kungarna är hästens olika ryttare.
Länkar:
Dalinsällskapets hemsida Under Författarskap kan du läsa utdrag ur Then Swänska Argus och Sagan om hästen.
Om Frihetstiden - ur Svensk litteraturhistoria i sammandrag