Artbildning

Nya raser och arter bildas ständigt i naturen. En faktor som har stor betydelse för detta är geografisk isolering. Stora vatten, bergskammar och öknar är exempel på geografiska hinder som kan isolera populationer av samma art.

Populationer förändras genom:

mutationer = förändring i generna
hybridisering = korsning (gäller främst växter)

Ett bra exempel på artbildning är Darwins galapagosfinkar. Hans teori går ut på följande:
En art finkar drev för 1-5 miljoner år sedan med vindarna från sydamerikas fastland västerut, till Galapagosöarna. Alltså en förflyttning till en isolerad plats. I dag finns 14 olika arter av endemiska finkar, sk. Darwinfinkar. Arterna skiljer sig främst i näbbens utseende eftersom de har specialiserat sig för den rådande födan.

Hur snabbt en mutation slår igenom beror på populationsstorleken. Ju mindre population desto fortare går det. Plötslig artbildning kan ske genom artkorsning (artbastardering inom samma art). Då dubbleras kromosomantalet. Hybridisering är en korsning mellan två arter. I Sverige kan till exempel en tjäderhöna para sig med en orrtupp, och det bildas en rackelhane. Som alla hybrider är den steril.