När Demosthenes på 300-talet f Kr skulle tala första gången
inför folkförsamlingen i Aten blev han fullständigt utskrattad;
så dåligt var hans framträdande. Men han bestämde
sig för att inte ge upp. Han övade sitt uttal genom att tala med
kiselstenar i munnen och lärde sig tala högt och tydligt genom
att överrösta vågornas dån. Han sägs också
ha rakat halva huvudet för att lära sig stå ut med att folk
tittade och på så vis komma över sin blyghet. Demosthenes
är för eftervärlden känd som en av antikens skickligaste
talare.
Huruvida Demosthenes nu verkligen gjorde det ena eller det andra är
naturligtvis ganska ointressant; det intressanta är vad anekdoten vill
säga oss – d v s att man kan lära sig bli en god
talare, att framgång hänger ihop med bra förberedelser -
något som sågs som självklart under antiken. Detsamma gäller
förstås för skrivande; man blir aldrig en bra skribent av
att invänta den gudomliga inspirationen. Jan Guillou sammanfattar det
bra när han säger så här om sitt författarskap:
Jag är ingen konstnär, jag har ett yrke. Inspiration är till
för amatörer, jag är proffs¹.
Den här kursen handlar om kommunikation, om att lära sig tala
och skriva bättre - färdigheter man har nytta av såväl
i arbetslivet som vid vidare studier.
¹Intervju i Aftonbladet 2005-05-03
Uppdaterad:
2007 05 10
