Kultur
och språk
Den
korta anekdoten som du fick läsa på första
sidan i denna enhet beskriver på ett ganska bra sätt
hur en fin och trevlig tanke kan resultera i missförstånd.
Folk visste inte riktigt hur de skulle reagera på det
förslag värdinnan hade och detta gjorde att många
gäster uteblev eller att de som kom hade svårt
att ta penningsumman som en naturlig del av festen.
I
boken Svenskar - Hur vi är och varför vi är
som vi är förklarar författaren att det
blivit allt vanligare att alla som är inbjudna bidrar
på något sätt till festen. Antingen på
så sätt att man betalar i pengar eller att var
och en får i uppdrag att ta med sig olika varor som
bröd, dessert, vin osv. Denna umgängesvana kan kännas
mycket främmande för invandrare eller tillfälliga
besökare i Sverige. Det kan till och med vara så
att man ser ner på en sådan vana. Författaren
till boken har dock en förklaring till denna vana: det
är dyrt med mat och dryck i Sverige. Dessutom tycker
svenskar att man inte ska vara skyldiga någon någonting.
Man ska "göra rätt för sig" som ordspråket
lyder. Det kan också vara värt att nämna att
svenskar förväntar sig att bli tillbakabjudna till
någon de en gång bjudit hem till sig på
middag. Att bli bjuden och att bjuda igen är ett vanligt
sätt att umgås i Sverige.
När
man pratar om svenska vanor eller varför inte andra länders
vanor är det lätt att börja generalisera
och på detta sätt få förenklade och
generaliserande bilder (så kallade stereotypier) av
andra folk och länder. Att generalisera betyder alltså
att man drar t.ex. alla svenskar över en och samma kam.
Så är förstås inte fallet. Vi är
ju alla individer.
Stereotypier
och fördomar finns inte bara om olika nationaliteter
och folkgrupper utan man brukar ha generaliserande bilder
även av olika grupper i det egna landet. Vad tänker
du t.ex. om storstadsbor, bönder, lärare eller poliser?
Här nedan följer ett bra exempel på hur det
sätt vi tänker styr vårt beteende:
Här
finns inget att vara rädd för, här
är ju fullt med folk, sa jag till norrlandsgästen
som skulle ut i Stockholmsnatten.
"Här finns inget att vara rädd
för, här finns inte en enda människa",
försökte norrlänningen när
jag skulle gå genom ett mörkt norrländskt
skogsområde.
Vi tänker på olika sätt. Och vi
kan olika saker. Som gäst i Norrland märkte
jag hur lätt man som stockholmare verkar
helt puckad. Och hur svårt det är att
förklara vad vi är bättre på
här nere. Sådant som är till gagn
för att klara sig i stan.
Charlotta
von Zweigbergh, Faror i Norrland.
Dagens Nyheter 31/10 94
|
|
Tidigare
nämnde vi ordet individ och att vi alla omöjligen
kan dras över en kam. I Sverige finns det ett starkt
behov av individualism, i alla fall om man dömer efter
de ordspråk vi har:
- Ensam
är stark
- Själv
är bäste dräng
- Bra
karl reder sig själv
- Var
och en är sin egen lyckas smed
- Sköt
dig själv och skit i andra
- Ju
fler kockar desto sämre soppa m fl, m fl.
På
samma sätt om vi läser en vanlig platsannons i en
svensk tidning söker man ofta personer med följande
egenskaper:
- Kunna
arbeta självständigt
- Kunna
ta eget ansvar
- Kunna
ta egna initiativ
Fast
på senare år har man så småningom
börjat poängtera hur viktig den sociala kompetensen
är när man söker ett jobb!
Strävan
efter ensamhet finns bland annat i uttrycket "att få
vara i fred". Nästan alla svenskar blir lite störda
över plötsliga, spontana besök. Vi vill gärna
markera tomten med ett högt staket som en skylt: "Privat".
Vi börjar inte helt spontant prata med folk som vi inte
känner. Vi har inte bara en egen vilja att få vara
i fred utan vi förväntar oss att även andra
har den. Man ska inte tränga sig på! På en
badstrand kommer de flesta svenskar att välja sin egen
lilla solplats. Många resekataloger lockar resenärer
med en möjlighet att hitta en egen liten sandstrand att
bada på! Att ensam vandra i fjällen eller i skogen
tillhör många svenskars absoluta favoritsysselsättningar.
Man vill helt enkelt själv vilja bestämma över
sitt liv och umgänge.
Det
finns en del egendomligheter i vissa svenska uttryck. Eller
vad säger om följande situationer?
Situation
1
Situation
2
Som
en liten tankeväckare kan du läsa Marttis, Antonios
och Leifs funderingar kring svenskhet. Du kan också
fundera på frågan: Finns det en sann bild av svenskar
eller andra folk? Det kanske t.o.m. är så att generaliseringarna
säger mer om dem som gör dem än dem som hon
eller han gör dem om: Bedömaren är ju en del
av bedömningen, vilket blir tydligt i de tre exemplen
nedan.
Martti Antonio Leif
Om
du vill läsa mer om kulturmöten kan vi rekommendera
följande böcker:
Herlitz,
G. (1991). Svenskar - Hur vi är och varför vi
är som vi är. Halmstad. Konsultförlaget.
Wellros,
S. (1998). Språk, kultur och social identitet.
Lund. Studentlitteratur.
Wellros,
S. & Hellström, G. (1998). Likt och olikt. Om
kulturmöten i Sverige. Helsingborg. Natur och Kultur/LTs
förlag.
|