Martti: Svenskar är pratsamma. Man hinner knappt få ett ord med i laget när de pratar på. Man känner sig nästan stum. Och de smickrar och ler för mycket. Och tackar i tid och otid. Mycket av det de säger kan man faktiskt klara sig utan. Är de verkligen så vänliga som de låter? De låtsas säkert bara. Aldrig får man raka och klara besked av dem. I stället för att säga rent ut vad de tycker, reserverar de sig hela tiden och säger "å ena sidan…" och "men…" och "ja, jag tror det…" Och riktigt arga blir de aldrig. Man kan klaga och gnälla över små saker. De tycker att allt i livet är så "jobbigt".

Källa: Wellros, S. & Hellström, G. (1998). Likt och olikt. Om kulturmöten i Sverige. Helsingborg. Natur och Kultur/LTs förlag.s. 94.