Antonio: Svenskar är tysta och inbundna. Nästan tråkiga. Ibland går det inte att prata med dem. Ofta pratar de så tyst att man knappt hör vad de säger. Man kan inte se på deras ansikten vad de pratar om: inga miner och inga gester. Man vet aldrig om de är glada eller ledsna när de inte visar sina känslor. Och där finns inga kramar och inga pussar. Ingen värme alls. Ibland undrar man om de är uttråkade eller intresserade av det man säger. Kanske har de egna åsikter, men det får man nästan aldrig reda på. Sånt kommer liksom inte fram ordentligt. Det enda de verkar tänka på är pengar och arbete.

Källa: Wellros, S. & Hellström, G. (1998). Likt och olikt. Om kulturmöten i Sverige. Helsingborg. Natur och Kultur/LTs förlag.s. 94.