Leif: Hur svenskar är? Det kan man väl inte säga något generellt om. De jag känner är väldigt olika varandra. Några är pratsamma och utåtriktade. Några är tysta och reserverade. Andra har lätt att skratta eller gråta. Det finns de som helst av allt diskuterar politik, medan andra är mer likgiltiga. Dagligen träffar jag folk som är glada och vänliga och folk som är sura och arga. Sedan beror det också på varifrån man kommer i Sverige. Det är skillnad på en göteborgare och en norrlänning. Det är också skillnad på en storstadsbo och en landsortsbo. Även yrket kan spela roll. Och själklart kan det vara olika om man är ung och gammal, man eller kvinna. Nej, jag kan faktiskt inte säga hur en typisk svensk är. Det är nog lättare att säga något om andra folk. På mitt jobb finns det flera finnar och några italienare. Finnarna är ganska tystlåtna. Det finns något hårt och surt hos dem. Men det positiva med dem är att de inte försöker ställa in sig hos cheferna. De säger alltid ifrån ordentligt. Och det är ju bra, bara det inte blir bråk och andra otrevligheter. När det gäller italienare så har jag märkt att…

Källa: Wellros, S. & Hellström, G. (1998). Likt och olikt. Om kulturmöten i Sverige. Helsingborg. Natur och Kultur/LTs förlag.s. 96.