Verb
i talspråk fungerar i stort sett likadant men
enklare. Några enkla regler är t.ex: |
a |
1.Presensprefixet
b- läggs ofta framför vanliga
presensformen (yaf´alu). |
|
Ex:
Uhibbuhu blir bahibbuh=
jag älskar honomr. |
|
Ex:
tafhamu blir betifham=
Du (kvinna) förstår. |
|
och
aruuH blir baaruuH= Jag
går. |
|
a |
2.
Långa presensändelser, som –uuna
eller -iinaförkortas: |
|
Ex:
ta´rafuuna blir ta´rafuu=
Ni vet. |
|
och
tafhamiina blir tafhamii=
Du (kvinna) förstår. |
|
a |
3.
Prefixet m- eller ma-
på ett verb betyder "inte", ibland tillsammans
med suffixet -sh efteråt. |
t.ex.
laa a ´arafu blir ma
ba´araf = Jag
vet inte |
|
och
Laa afham blir ma
bafham |
|
a |
4.
Ordet mish
används för att negera s.k. presens particip (som
ju är ett substantiv) |
Ex:
Mish faahim/mish faahima= Jag förstår
inte |
|
a |
5.
Grammatikändelser som -un, -an
eller -in uttalas oftast inte. |
Darabtu mudarrisat-an,
Jag slog en (kvinnlig) ingenjör blir Darabt
mudarrisa |
|
a |
6.
istället för futurumprefixet sa- eller ordet saufa
används prefixet Ha- eller ha- |
|
Ex:
sa-naruuH blir HanruuH=
Vi kommer att gå (används i betydelsen, kom
nu så går vi!) |
|