I
det arabiska språket finns bara två
genus: maskulinum och femininum. De allra flesta
feminina ord slutar på ta marbuta,(ة)
som uttalas som -a om ordet står ensamt
eller sist i en mening.
q
q
t.ex.
مدينة,
medina, stad
Men
om en ändelse fogas till ordet, eller om
ordet åtföljs av t.ex. den bestämda
artikeln al-, så uttalas det som vanligt
t
t.ex.
مدينته,
madiinatuhu, hans stad
eller
حبيبتي,
Habibati, min älskling
Färger
i femininum har en lite annorlunda form: فَعْلاء
fa´laa`. (Denna form gäller även för femininum
av adjektiv som blind eller döv).
Svart
heter (سوداء)
saudaa`
röd
heter (حمراء)
Hamraa`
och
vit (بيضاء)
bayDaa`etc
Även
elativ har en särskild femininform som slutar
på yaa utan prickar: فُعْلَى
fu´laa.
Större
heter (كبرى)
kubraa
och
mindre (صغرى)
Sughraa.
Alla
ord tillhör ett av desa två genus,
men i vissa fall är det inte helt logiskt
vilket genus ordet har. Ett litet antal ord utan
ta marbuta som ändå är feminina
kan man lära sig.Exempel:
jord
arD (أرض)
sol
(شمس)
shams
eld
(نار)
naar
hus
(دار)
daar
själ/själv
nafs (نفس)
Den
feminina genusändelsen används faktiskt
också som en pluralform vid bruten maskulin
plural, (t.ex. kilaab jadiida
(كِلابٌ
جديدةٌ ) =nya hundar). Detta gäller
inte om substantivet betecknar personer, alltså
män. Dessutom används feminin form då man
skriver maskulin plural 1-10,så att feminina
ord står i maskulin form och maskulina
ord i femininum.