Personnamn
| Statens
skola för vuxna i Härnösand 2000 |
 |
|
 |
Det
finns en hel del spännande att läsa om våra namn och äldre namngivning.
Numera tänker vi kanske inte så ofta på att våra namn faktiskt
oftast också betyder något. I gamla tider var det vanligt att
man med valet av namn också tänkte sig att namnet skulle ge
vissa egenskaper åt barnet. I flera kulturer kunde man byta
namn efterhand som man växte upp och gav prov på olika färdigheter.
Det är inte bara så att vi i Sverige lånat in ord från andra
kulturer; vi har också lånat in namn. Exempelvis lånade vi in
en hel del namn från grekiska, latin och hebreiska i samband
med kristnandet på 1100-talet. Nedan finner du exempel på några
namn och deras ursprung:
Johannes:
till Sverige på 1160-talet. Grekisk form av det hebreiska
Jochanan. Betyder: ”Gud har förbarmat sig”. Svenska former
är Johan och Jöns. Från tyska har vi fått Jan och Hans. Från
engelska, franska och ryska kommer: John, Jean och Ivan.
Elisabet:
till Sverige 1286. Grekisk ombildning av hebreiska Elisheba
”Gud är fullkomlighet”. Svensk form är Lisbet.
Ragnar: nordiskt namn sammansatt av ord med betydelsen ”gudamakter”
och ”krigare”. Kristina: uppstod redan på 1100-talet
av det latinska Christiana ”den kristna”. Svenska formerär
Kristin, Kirtin och senare Kerstin. Stina är kortform.
Försök
att själv bilda några namn med hjälp av namnlederna nedan.
| -ar |
=krigare |
|
-borg |
=beskydd |
| -olf,
-ulf |
=varg |
|
-vid |
=skog,
träd |
| Gun- |
=strid |
|
-dis |
=gudinna |
1.
krigare – skog =
2.
strid – beskydd =
3.
strid – krigare =
4.
fred – varg =
Facit
|
