Varje arbetsuppgift kräver sin kunskap och dessa krav måste på något sätt förmedlas till de personer som förväntas utföra arbetsuppgiften. Att precisera kunskap är dock inte helt lätt. Formella utbildningar, typ tekniskt gymnasium eller någon högskolelinje är för generellt och räcker inte för att beskriva kunskapskrav som gäller en specifik arbetsuppgift. Dessutom täcks inte erfarenhetsbaserad kunskap in. Kopplingen mellan kunskap och utbildning är inte alltid självklar. Att en person vet hur något går till, är som bekant ingen garanti för att personen kan själv kan utföra det.
I detta sammanhang måste vi nog hålla oss till kunskap som kan demonstreras praktiskt. Vi bryr oss inte om hur den har förvärvats (utbildning, erfarenhet etc.) utan fokuserar på om kunskapen finns eller inte. Om arbetsuppgiften innebär att tredjegradsekvationer ska lösas, så blir kunskapskravet ”kunna lösa tredjegradsekvationer”. Samma resonemang tillämpas naturligtvis för reparation av växellådor, installation av operativsystem och så vidare. Demonstrerad kunskap har den stora fördelen att den är lätt att verifiera; det är bara att be personen ifråga utföra kunskapskravet.
I vår figur ska således Sven Nevs i sin befattning som trafikskollärare dels kunna genomföra en godkänd provlektion, dels kunna sända fakturaunderlag med e-post till ekonomichefen.
