Exempel

Mina reflektioner över Den Dubbla Längtan

Först en liten kommentar till Michaela.

I ditt inlägg skriver du att Gammal kärlek rostar aldrig gjorde dig lite förvirrad, eftersom den handlade om gammal kärlek och inte hemlängtan. I första hand skulle jag ha sagt samma sak. Men så läste jag berättelsen en gång till och fick en annan uppfattning. Kanske döljer berättelsen en hemlängtan när man tänker på att greker är romantiker. Det är folk i Norden inte alls på samma sätt.

I Den svåra kärleken beskriver Teodor Kallifatides (TK) om att ta itu med svårigheterna i ett äktenskap mellan två kulturer. Tänk om vi kunde se på samhället på ett likadant sätt !? Vi behöver ju inte älska varandra, men tänk om vi kunde ta skillnaderna på ett humoristiskt sätt och kanske även försöka förstå bakgrunden för den andras åsikt - vara nyfikna istället för misstänksamma.

Berättelsen i Den svenska kvinnan känner jag igen från min tonårstid i Danmark, då många italienska män kom till Danmark. Vi flickor förstod inte varför vi fick så många "smutsiga" förslag ifrån de italienska männen. Nu ser jag att vi omedvetet har signalerat intresse för dem.

De flesta andra berättelser beskriver ensamheten och hemlängtan.

Jag kommer från Danmark och har bott här i snart tre år och jag kan inte känna igen allt i dessa berättelser, eftersom det säkert har varit mycket lättare för mig som nordisk invånare att bli accepterad i samhället. Jag har ibland, särskilt i början, känt att folk som jag lärde känna tyckte att jag var lite fånig - konstiga skämt, konstig mat, konstigt sätt med mina barn - men de flesta var nyfikna och bjöd in mig i deras gemenskap och jag fick snabbt goda vänner.

Trots detta har jag ofta känt mig ensam, för även om jag redan från början - med lite tålamod - kunde göra mig förstådd, kände jag, att min identitet försvann. Det gick inte - och det kan fortfarande vara svårt - att uttrycka mina åsikter på ett tydligt och nyanserat sätt.

När jag tänker på detta och mina odds för att bli en del av det svenska samhället kan jag verkligen tänka mig hur fruktansvärt svårt det måste vara om man kommer från ett land där man talar ett alldeles annat språk, har en annan kultur och kanske även med annorlunda utseende.

TK har rätt i de flesta av sina åsikter men en sak som jag har en helt annan åsikt om är frågan om att lära sina barn sitt modersmål i berättelsen Att bli en annan. I TK:s fall är mamman svensk och barnen kom att lära sig svenska som sitt modersmål och fick språket hemifrån, men så kallade experter i denna fråga säger, att för att kunna lära sig ett nytt språk måste man ha ett eget nyanserat "känslospråk" och det enda språket, som föräldrarna kan lära sina barn nyanserat, är deras eget modersmål. Talar man dålig svenska - ska barnen då lära sig denna dåliga svenska?? Dessutom tycker jag också att man ger sina barn en gåva för livet när de får chansen att lära sig båda språken från början. De barnen får lättare att lära sig andra nya språk, när den tiden kommer!