I påståenden höjs tonen i slutet av varje "ordgrupp" inuti en mening och sänks i slutet av meningen.

¦¨
Bourgogne, oui.

Bourgogne, (ja).

¦¨
Voilà Mademoiselle.

Varsågod (fröken).

¦¨
Du vin rouge, s’il vous plaît.

Rött vin tack.

¦
Un café pour moi, et un verre

En kaffe för mig och ett glas vatten.

¨
d’eau.

I frågor stiger tonen på slutet.

¨
Il y a beaucoup de monde.

Det är mycket folk.

Vill du göra om det till en fråga kan du säga:

¦
Il y a beaucoup de monde ?

Är det mycket folk?

Den stigande intonationen i slutet visar att det är en fråga.

Rak ordföljd
Subjekt + predikat är vanligast i frågor på franska.

Vous voulez de la crème ?

Vill ni ha grädde?

subj.+ pred.

pred. + subj.

Ja/nej-frågor med rak ordföljd

Tonen är då stigande. ¦

¦
- Vous voulez du sucre ?

Vill ni ha socker?

¨
- Oui, merci.

Ja tack.

- Vous désirez boire quelque
¦
chose ?

Vill ni dricka något?

¨
- /Non/, merci.

Nej tack.

Frågor som inleds med ett frågeord
Tonen är stigande på frågeordet och går ner en aning på slutet.

¦ ¨
Qu’est-ce que vous avez ?

Vad har ni?

Omvänd ordföljd
Predikat + subjekt förekommer också.

Etes-vous Suédois ?

Är du svensk?

pred.+ subj.

pred.+ subj.