Skillnaderna i kultur mellan Sverige och andra länder är ofta av avgörande betydelse vid internationella affärer. Vissa kulturskillnader är tydliga, som till exempel att tyskar är mer formella än de flesta andra, japaner ytterst ogärna säger nej, ryssar ofta kysser på kind när de hälsar. Man måste dock se upp med vad som är verkliga skillnader och vad som är fördomar.

Hur ska man då hantera kulturskillnader?
Vissa skillnader, som de ovannämnda, är tydliga och är därmed lätta att förbereda sig inför och handskas med. Andra skillnader är mer subtila, vilket ofta innebär att man upptäcker dem först efter en tid och då i värsta fall hunnit göra ett eller flera avgörande misstag under tiden.

En ödmjuk inställning inför den främmande kulturen är alltid nödvändigt. Som svensk kan man omöjligen lära alla människor man möter att vara som en själv. Alltså måste man själv lära av den främmande kulturen och ta seden dit man kommer. Misslyckas man med detta misslyckas man även med den nödvändiga kommunikationen. Det innebär inte att man behöver ge avkall på sin integritet, utan bara att det gäller att öppna sina sinnen och förstå motparten på bästa möjliga sätt.

Vi kan även skrota inställningen att ”vi har rätt eftersom vi är er blivande kund”. Möts inte parterna på samma plan kommer inte samarbetet att fungera. Dessutom måste vi komma ihåg att vi aldrig är det enda alternativet. Om vår tilltänkte leverantör inte får tillräckligt med förtroende för oss finns det alltid andra distributörer att vända sig till.

Ett sätt att öka sin trygghet i möte med en främmande kultur är att anlita, eller anställa, någon som är väl förtrogen med den. Ska vi göra affärer med något arabiskt land innebär det en ökad säkerhet, både för oss och för motparten, om vi har tillgång till någon som kan språket, känner kulturen och på ett naturligt sätt kan kommunicera över kulturgränserna. Ju större skillnaderna mellan vår och motpartens kultur är, desto större nytta har vi av detta arbetssätt.