| "Att vara mot detta manifest är det samma som att vara dadaist." Ur det dadaistiska manifestet från 1916 |
1916 bildar en grupp poeter i Zürich en dadaistisk klubb. De träffas på Cabaret Voltaire och skriver ett gemensamt manifest - en protest mot allt, mot tidigare -ismer, mot samhället, mot litteraturen. Bland klubbens ledare finner man Tristan Tzara, Hugo Ball och Hans Arp.
Själva ordet "dada" är i sig en protest. Det är ju inget riktigt ord egentligen. Den dadaistiska konsten och dikten bygger på slumpmässighet: genomtänkta regler är bannlysta. Dikterna kan vara gemensamma eller individuella. En teknik som utvecklas av dadaisterna är collagedikten: ett mellanting mellan bildcollage och dikt. Man kunde också ta slumpmässigt valda ord ur en tidning till exempel och klistra ihop dem till en dikt eller göra så kallad ljuddikter utan riktiga ord - utan enbart med bokstavskombinationer som skapar en klang eller rytm.
Det sägs till och med att valet av termen "dada" skulle vara resultatet av att poeterna samlats och i blindo pekat ut ett ord i en ordbok. Att fingret hamnade på just dada, som ju är barnspråk och på franska betecknar gunghäst är nästan ett för bra sammanträffande för att vara sant. Men vem vet!?
Länkar:
Hugo Balls dadaistiska ljuddikt i MP3-format
Dada Online - dikter, om författare m.m. (engelska)
Dadaistiska konstnärer och deras verk
Många av dadaisterna går gradvis över i en annan -ism - surrealismen - också den en proteströrelse mot realism, naturalism, logik och allt annat som strävar efter att beskriva den yttre verkligheten. Surrealismen bygger till stor del på psykoanalytikern Sigmund Freuds tankar om det omedvetna och om drömmars betydelse. Termen surrealism är väl vald eftersom surrealism betyder öververklighet - ett slags drömlikt tillstånd där det omedvetna får komma till tals.
Grundare och ledare av denna rörelse som blir stor (och är stor) både inom konsten och litteraturen är fransmannen André Breton. Hans surrealistiska manifest kommer ut 1924 och där beskriver han surrealism som:
| "en ren psykisk automatism genom vilken man ämnar uttrycka - verbalt, icke-verbalt eller på annat sätt - tankens verkliga process. En tankens diktamen, totalt i avsaknad av förnuftets kontrollmekanismer, utanför all estetisk eller moralisk eftertanke." Fritt översatt från franskan ur: |
Surrealistisk poesi handlar alltså mycket om automatism och automatiskt skrivande. Genom att skriva när man är i ett drömlikt tillstånd, halvsovande, i trans eller berusad uppnår man ett sådant tillstånd att automatisk diktning är möjlig. Eftertanke, revidering, tillrättaläggande och anpassning är bannlysta ord. Dikten ska flöda ur poeten - obehandlad och rå.
Den mest berömde surrealistiske konstnären är nog Salvador Dali. Hans tavlor är precis som surrealistiska dikter: bilder ur det undermedvetna.
Inom prosan skriver författare som James Joyce och Virginia Woolf texter som liksom surrealisternas dikter gestaltar det undermedvetna. Mest känd är nog Joyces roman Ulysses (Odysseus) där ett långt parti är skrivet som automatisk skrift - ett medvetandeflöde helt enkelt.
Länkar:Om surrealismen, artikel av Anders Marner
Man räknar med att den futuristiska rörelsen startade när italienaren Filippo Tommaso Marinetti publicerade sitt futuristiska manifest i den franska dagstidningen Le Figaro.
| De huvudsakliga elementen i vår poesi kommer att vara mod, djärvhet och revolt. Ur Det futuristiska manifestet av Marinetti, 1909 |
Med futurism menade han en konst och litteratur som förhärligar förändring, styrka, fart, framtid, teknik och förnyelse. Det är ett slag mot den litteratur som behandlar nuet och det förflutna (exempelvis romantiken och realismen). En del av de italienska futuristiska poeterna var fascister.
Futurismen förhärligar våld och krig eftersom det medverkar
till att förstöra det statiska, det som varit. Den futuristiska
poesin, både den italienska (till exempel Marinetti) och den ryska (till
exempel Majakovskij) är djärv, aggressiv och originell.
Det är som den ryska futuristgruppen uttrycker det:
I Finland finns två mycket berömda poeter som båda haft en futuristisk period: Edith Södergran och Elmer Diktonius. Södergran var finlandssvenska och skrev på svenska varför hon också räknas till vårt svenska kulturarv. Det finns knappast någon som undgått hennes vackra, ibland svårtillgängliga men alltid känslofyllda språk:
| Jag är ingen kvinna.
Jag är ett neutrum. Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut, jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol... Jag är ett nät för alla glupska fiskar, jag är en skål för alla kvinnors ära, jag är ett steg mot slumpen och fördärvet, jag är ett språng i friheten och självet... Jag är blodets viskning i mannens öra, jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran, jag är en ingångsskylt till nya paradis. Jag är en flamma, sökande och käck, jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna, jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor... |
Marinetti De fria orden (Les mots en liberté, 1919)
Edith Södergran - biografi och dikter
Expressionismen, kanske mest känd inom konsten med representanter som Van Gogh och Edvard Munch, ville att konsten / texten skulle uttrycka konstnärens innersta känslor och känslotillstånd (därav expressionism) till skillnad från impressionismen (Monet, Renoir t.ex.) som koncentrerar sig på betraktarens upplevelse av konsten / texten.
Vill man förenkla det, kan man säga att expressionismen uttrycker en känsla - alltså "inifrån och ut", medan impressionismen ger ett intryck av något - "utifrån och in".
Expressionistisk poesi skrevs bland annat av Edith Södergran och Pär
Lagerkvist och uttrycker starka känslotillstånd som ångest,
sorg, hat och längtan.
Pär Lagerkvists diktrader om ångest illustrerar expressionismen
på ett mycket tydligt sätt och tavlan Skriket av Munch,
som ofta brukar förknippas med Lagerkvists dikt, är expressionismen
i ett nötskal:
| Ångest,
ångest är min arvedel, Ur Pär Lagerkvists dikt Ångest (1916) |
Länkar:
Edvard Munchs Skriket och några andra av hans tavlor
Titta på några expressionistiska tavlor av Van Gogh
och jämför dem med impressionistiska verk av Monet
Andra expressionistiska konstnärer