Tillbudet

Statens Skola för Vuxna i Härnösand 2000

Måndag den 9 oktober var P illa ute. Han klarade sig med ett lätt skärsår i ena örat, men det var bara fråga om ett par centimeter så hade det slutat mycket illa.

Han träffades nämligen av en cymbal som under svarvningen helt oväntat lossnade från fastspänningsanordningen och som en diskus svepte genom hela verkstaden, gick igenom ett fönster på gaveln och till slut lade sig till ro strax utanför byggnaden. Cymbalen träffade P, som var den som arbetade vid svarven, strax ovanför örsnibben. Han blödde lätt från såret, men var mest chockad över händelsen. Som tur var träffades ingen annan i lokalen.

Efteråt pratade man om händelsen, ja det blev nog så att man mest raljerade om det och det var nästan som att det blivit litet häftigt att jobba vid svarvavdelningen.

Förmannen kom fram till att P ej dragit åt fastspänningsanordningen riktigt och nämnde på kafferasten till de som var där att man måste vara noga att dra fast innan svarvningen.

P hävdade dock att han hade dragit åt fastspänningen och att cymbalen ändå hade lossnat. Förmannen tyckte att han skulle inte skylla ifrån sig och att det hela var färdigdiskuterat.

Några dagar efteråt pratade några på avdelningen om denna händelse och hur illa det kunde ha slutat. Man började fundera på följande.

	P var sig inte riktigt lik, han hade nog tagit vid sig av händelsen. Borde man inte ha skickat honom till vårdcentralen eller något liknande. Tänk om han fått problem med nerverna och företaget bryr sig inte alls om detta.
	Borde man inte ha undersökt att det verkligen inte var något fel på fastspänningsanordningen. Det är flera som nu känner det litet osäkert vid svarvningen.
	Skulle inte företaget ha anmält händelsen till Försäkringskassan om P skulle få några slags framtida men. Skulle man förresten inte ha anmält tillbudet till Yrkesinspektionen och kanske Polisen?
	Tillbudet är inte känt utanför svarvavdelningen. Borde inte sånt här rapporteras till företagsledningen och till facket?
	P blödde lätt från örat. Den gamla förbandslådan visade sig vara tom och P fick gå till underhållsverkstaden för att hitta ett plåster. Vem skall se till förbandslådorna?

Nu tar man mod till sig och går först och pratar med fackets ordförande, sedan går man tillsammans till tekniske chefen. Produktionschefen vet man bara kommer bara att pusta och stånka och att ingenting sedan händer. Tekniske chefen blir irriterad. Han säger att han inte kan gå omkring och kontrollera att cymbalerna är fastspända innan svarvningen. Det måste var och en ta eget ansvar för. De skall gå till P och tala om för honom att dra åt arbetsstyckena istället för att hålla på att besvära den tekniske chefen. Han har själv minsann tillräckligt med att försöka hålla företaget på fötter och rädda arbetena åt dem allihop och de skall vara tacksamma för att han arbetar 60 timmar i veckan för deras skull. De borde ställa upp bättre själva och ta ansvar för saker och ting.

Nu är fackets ordförande litet uppretad och man går en liten delegation till den nye VD och drar frågan med honom. Denne inser att här finns organisatoriska brister och lämnar frågan till arbetsgruppen för arbetsmiljön.

Som medlem i denna arbetsgrupp får du följande uppgift.

Utarbeta en instruktion för vad som skall iakttas och göras vid olycksfall och tillbud. Det skall framgå av instruktionen vilka skyldigheter var och en har i detta sammanhang.

Se till att de funderingar som kommit fram i exemplet är besvarade genom instruktionen. Det finns en tillämplig föreskrift på Arbetarskyddsstyrelsens hemsida. Använd denna.

Innan du börjar. Ta reda på skillnaden mellan olycksfall och tillbud om du känner dig tveksam om detta.