Så länge som man jobbar med små, enkla program kan man skriva koden direkt. När programmen blir större och mer komplexa ökar behovet av strategi och förberedelse. Innan man börjar med själva kodskrivandet måste man skissera programmet, vilket vi ska beröra i detta avsnitt.

Den enklaste formen av "kod-skiss" brukar kallas pseudokod. Denna "låtsaskod" innebär att du på vanlig svenska skriver programkoden. Man kan då i punktform skriva varje steg i programmet, ungefär som satser i en källkod. Vanligtvis gör man först en "grov skiss", d.v.s. skriver programmets pseduokod utan att närmare beröra detaljer. Sedan "slipar och filar" man på pseudokoden och blir mer och mer detaljerad för varje gång man går igenom koden. Slutprodukten skall helst vara så detaljerad att man kan ha den som en mall för källkoden, d.v.s. tankearbetet ska vara klart och kodskrivandet blir i stort sett bara att översätta pseudokoden till källkod.

Antag att du ska skriva ett program som kontrollerar ifall inmatade tal är jämna eller udda. Pseudokoden skulle då kunna se ut så här:

Pseudokod - version 1

Hämta in tal från användaren
Kontrollera om talet är udda eller jämnt
Meddela resultatet av kontrollen

Pseudokod - version 2 (lite mer detaljerad)

Uppmana användaren att mata in ett tal
Hämta in tal från användaren
Kontrollera om talet är jämnt.
.. i så fall meddela det på skärmen i
annat fall meddela att talet är udda

Version två av pseudokoden är här den något mer bearbetade och detaljerade koden. Här kan man även se hur det är tänkt att kontrollen av udda eller jämnt ska gå till. Tankearbetet är färdigt och allt som återstår är att översätta det hela till programkod. Nedan kan du jämföra programkoden med pseudokoden.

Pseudokod har sina begränsningar, men är ett enkelt sätt att skissera program. När programmen blir mer komplexa är pseudokod inte så användbart och ger heller inte så bra överblick över programmet. Då finns det andra metoder som passar bättre.