Miguel de Cervantes (1547-1616)

Man vet inte så mycket om Cervantes barndom, mer än att han föddes i den spanska staden Alcalá de Henares och var son till en läkare.

Senare blev han soldat i den spanska armén och tillbringade ett antal år i fält. På vägen hem till Spanien tillfångatogs och fängslades han dock av algerier och var slav i Alger i fem år. Väl hemma gav han ut sin första bok och fick upp några pjäser på Madrids scener. Efter ett tiotal år utanför den litterära arenan, ett antal misslyckanden som skatteindrivare och ett fängelsebesök i Sevilla, ger han ut "Don Quijote" (kring 1605) som blir en stor succé. Tio år senare skriver han också en fortsättning "Don Quijote II".

Don Quijote är berättelsen om riddaren av den sorgliga skepnaden, en adelsman som har förläst sig på riddarberättelser. Han dras mer och mer in i sin drömvärld och tror efter ett tag att han är riddare.

Tillsammans med en av sina bönder, Sancho Panza, ger han sig ut i världen för att göra vad riddare gör: skapa rättvisa, hjälpa damer i nöd och kämpa mot de ondskefulla krafterna. Bonden Panza ser verkligheten som den är men tycker synd om sin herre och hjälper honom.

Don Quijote strider mot jättar och hela soldathärer
(i själva verket väderkvarnar och får) och han gör allt för att vinna den vackra Dulcinea.

Det var kanske meningen att man som läsare skulle hånskratta lite åt den naive don Quijote, som inte kan se verkligheten som den är, utan drömmer sig bort till medeltida berättelser om hövisk kärlek och riddarideal men hans "sorgliga skepnad" väcker sympati och boken skildrar den lille mannens kamp mot rättvisor och för det han tror på.