Rakel försökte få igång lite prat med henne som satt bredvid. Men antingen var hon osedvanligt blyg, eller så hade Rakel stött henne på något vis, för kvinnan såg i väggen och ville inte veta av något samtal.

Rakel blev sittande handfallen. Så vände hon sig istället till Tora och Ingrid. Men det hade kommit något osäkert över hennes runda, öppna ansikte. Tora kunde se att moster försökte begripa alla de skeva, dolda ögonkast som sändes mot henne i smyg.

(Ur Herbjørg Wassmo: Huset med den blinda glasverandan)