| Sveriges
medeltid (1000-1500) |
| |
En hel rad viktiga
förändringar inträffar i Sverige under medeltiden.
 |
Sverige enades
som land |
|
En ny religion
antogs |
|
En statsapparat
växte fram |
|
Ett fungerande
skattesystem infördes |
|
Ett Ståndssamhäll
uppstod |
|
Städer
bildades |
|
Riksdagen
uppstod |
Det var således
mycket stora förändringar som skedde i Sverige under medeltiden.
Vid vikingatidens början ca 800 kunde man ana en början till
en stat. Vid slutet av 1200-talet var staten fullt utvecklad.
Statslöst
samhälle: Arbetsdelningen var mycket outvecklad. Försvar,
skydd och rättsväsende baserades på släktskapsenheter.
De som inte tillhörde en ätt stod utanför samhället
(ex trälar).
Statssamhälle: Särskilda organisationer fanns för
en offentlig makt. Olika klasser uppkom med olika relationer till produktionen.
De olika landskapen
hade olika lagar. Uppteckningen av landskapslagarna skedde under 1200-talet
och början av 1300-talet. På 1340-talet tillkom en lag för
hela landet, Magnus Erikssons landslag, men medeltiden igenom tillämpades
i många fall de äldre landskapslagarna. Rättsliga frågor
avgjordes vid tingen.
Den nya religionen
spelade en viktig roll av flera skäl. Kristendomen betonade individen
och det privata ägandet. Det var en viktig orsak till att ett överskott
kunde produceras vilket i sin tur kunde livnära andra grupper än
bönderna själva. Därigenom kunde frälsestånden
uppkomma d v s adel och präster.
 |
| Stockholm:
Gamla Stan |
Medeltiden
kännetecknades av att hantverk och handel gjorde sitt verkliga intåg
i det svenska samhället. Hantverk och städer hörde intimt
samman och i många nya städer dominerades befolkningen av hantverkare.
Att inrätta städer var ett sätt för staten att få
kontroll den växande handeln. Under medeltiden lyckades emellertid
inte staten nå upp till det målet fullt ut.
En stor del av
både handel och hantverk skedde utanför städerna. Marknader
anordnades runt om i landet, där det ofta var alltför långt
till någon stad för att sälja kreatur eller spannmål.
Dessutom var det vanligt att hantverkare vandrade runt mellan olika
byar och erbjöd sina tjänster. Hantverkare tillhörde
ofta den fattiga delen av befolkningen.
Vid medeltidens
början (1000-talet) flyttades tyngdpunkten inom lantbruket från
boskapsskötsel till åkerbruk. Till följd av digerdöden
vid mitten av 1300-talet skedde en återgång från åkerbruk
till boskapsskötsel p g a arbetsbrist. Digerdöden drabbade de
fattiga hårdast eftersom de rika i större utsträckning
lyckades fly från pesten. Priserna på jorden föll, arbetsbrist
uppstod och lönerna gick därför upp.
Feodalismen i
Sverige blev inte lika tydlig som på kontinenten. Jorden som gavs
bort som län blev i Sverige aldrig ärftlig. Samtidigt var
andelen självägande bönder i Sverige ovanligt stor. Under
medeltiden växte ett ståndssamhälle fram med adel, präster,
borgare och bönder. Det tidigare samhället byggde på
släkter och kallas därför släktbaserat samhälle
eller ättesamhälle.
Ledungen var det
dominerande försvaret fram till slutet av 1200-talet. Ledung var
ett uppbåd av skepp, manskap och proviant. Ledungen innebar att
ett visst område, eller en grupp bönde,r var skyldiga att förse
skeppen med folk och förnödenheter. Mot slutet av 1200-talet
omvandlades böndernas ledungskyldighet till en skatt.
Under medeltiden
förändrades militären från skeppsdominans till
rytteri. Det var en mycket liten grupp i samhället som stod för
krigsmakten. Den som hade råd att utrusta en häst och ryttare
blev adelsman. Den här typen av militärt system var mer lämpat
att upprätthålla den inre ordningen. Rytteriet kompletterades
av landvärnet som var böndernas skyldighet att hålla
vapen och medverka vid försvaret av landet. Bönderna var under
den äldre medeltiden emellertid underlägsna rytteriet. Under
senare medeltid växte emellertid dess betydelse i och med att de
började använda armborst.
Senast
updaterat 01/01/17 13:33