Fossila bränslen kan indelas i fasta, flytande
eller gasformiga.
Dessa bränslen är samtliga ämnen av organiskt ursprung
och utgör rester av djur och växter, som under milliontals år
och en långsam förmultningsprocess utan syretillskott, omvandlats
till kolväten. Vid förbränning av dessa kolväten kommer
därför koldioxidhalten av jordens atmosfär att öka
och påskynda den så kallade växthuseffekten.
I bränslet förekommer också, i större eller mindre
mängd, grundämnet svavel som vid förbränning ombildas
till svaveldioxid och försurar den yttre miljön.
Fasta bränslen består av stenkol som innehåller
bergarter och pressats samman med växtlämningar och bildat så
kallat flötser, som i jordlagret, varierar i tjocklek från
några centimeter till några meter.
Man indelar stenkolen efter halten flyktiga brännbara beståndsdelar:
Bituminösa (26 - 40 %); Halvbituminösa (18
- 26 %), Magra kol (8 - 18 %) och Antracit (3 - 8 %).
Stenkolet förekommer som styckekol eller som kolpulver.
Flytande bränsle är samtliga vätskor som kan förbrännas
och därmed producerar energi. Råoljande är i dag den mest
förhärskande och kan indelas i tre grupper:
Paraffinbas, Naftenbas och Blandbas (som är
blandning mellan de två först nämnda).
Råoljan består av många olika kolvätemolekyler,
där varje kolvätemolekyl har sin egen speciella egenskap, exempelvis
en bestämd kokpunkt.
Ju fler kolatomer en kolvätemolekyl innehåller desto högre
är dess molekylvikt. Tunga kolvätemolekyler avdunstar (förångas)
inte så snabbt som lätta och det är denna skillnad i avdunstning
(kokpunkt) som möjliggör en uppdelning i olika produkter och
fraktioner genom fraktionerad destillation raffinering av råoljans
kolväten, det vill säga råoljan uppdelas i fraktioner
alltifrån metangas till återstodsolja. Återstodsoljan
förädlar man vidare via en process som kallas krackning.
Brännbar gas: Vid utvinning av råolja erhålls
stora mängder brännbar gas som idag används i exempelvis
pannor och gasturbiner för el- och värmeproduktion.
Brännbar gas kan också vara en biprodukt från industriella
processer som nyttjas som huvud- eller tillsatsbränsle. I järnbruk
erhålls masungsgas, i vissa kemiska industrier erhålls vätgas
och från raffinaderier erhålls metan och etan.
|