Innan pumpen startas måste pumphuset fyllas med vätska. Vätskan
pressas ut vid utloppet till tryckledningen med pumphjulets skovlar som
roterar med hög hastighet inuti pumphuset. Skovlarna ger vätskan
en hastighet och därmed en centrifugalkraft som driver vätskan
utåt. Då uppstår ett undertryck vid inloppet, där
sugledningen är ansluten, och ny vätska rinner till.
Den energi som pumpen tillför vätskan är konstant och
består av tryckenergi och rörelseenergi. När tryckenergin
ökar så minskar alltså rörelseenergin. Detta fenomen
kallas diffusorverkan och används i centrifugalpumpen. Utloppet i
pumphuset är utfört som en diffusor. Vätskan som lämnar
skovlarna har en hög hastighet och omvandlas till tryckenergi i pumphuset
där arean ökar. I vissa pumpar finns fasta skovlar (ledskenor)
i pumphuset.
Man får en diffusorverkan genom att avståndet mellan de fasta
skovlarna ökar ut mot periferin. Detta innebär att man omvandlar
rörelseenergi till tryckenergi redan i de fasta skovlarna och får
en större uppfordringshöjd genom det högre trycket. Skovlarna
styr även vätskan mot pumphuset och minskar på så
sätt förlusterna.
|