Temperaturen hos en kropp visar värmeenergins intensitet, men inte
mängden värmeenergi. Den mest användbara temperaturskalan
är Celsiusskalan, uppkallad efter svensken Anders Celsius.
Isens smältpunkt är 0 °C och vattnets kokpunkt är
100 °C vid normalt barometerstånd.
Vid beräkningar använder vi ofta en temperaturskala med samma
gradlängd, KELVINSKALAN. En grad Celsius är alltså
lika stor som en Kelvin.
Kelvinskalan 0-punkt är den absoluta nollpunkten, det vill säga
att ingen lägre temperatur kan uppnås. Då temperaturen
är ett mått på värmeenergins intensitet och värmeenergin
ett mått på molekylrörelsen, så följer att
vid absoluta nollpunkten har alla molekylrörelse avstannat.
Den absoluta nollpunkten motsvarar 0 Kelvin eller
-273 grader Celsius.
Eftersom temperatur är ett mått på värmeenergins
intensitet betyder detta, att vid den absoluta nollpunkten (0 K), har
molekylernas rörelse avstannat. Detta innebär att ingen lägre
temperatur kan åstadkommas.
Följande samband gäller mellan graderingssystemen:
T = t + 273
T anger Kelvin och t anger grader Celsius.
I USA och i de flesta engelsktalande länderna användes tidigt
mest grader Farenheit.
Enligt denna är isens smältpunkt 32 °F och vattnets kokpunkt
212 °F. Vid jämförelse mellan de båda skalorna framgår
att gradlängden 1 °C = 1,8 °F och att temperaturen 0 °C
= 32 °F, varvid vi kan ställa upp följande omräkningsformler:
°F = 1,8 × °C + 32
|