Ängen - ett kulturarv
Stora delar av Sveriges öppna landskap är ett kulturarv från
jordbruket. Det är skapat av bonden och hans djur under tusentals
år och består av åker, vall, betes- och slåtteräng.
Även myrar och strandängar räknas till det öppna landskapet.
Åtminstone hälften av kärlväxtarterna hittar vi i jordbruksmiljö. Deras förekomst och utbredning kan vara avgörande för vilka djurarter som finns i ett område. På en blommande äng finns ofta många sorters småkryp, som humlor, fjärilar, flugor och skalbaggar. Dessa har i sin tur stor betydelse för artrikedomen inom fågelfaunan.
Många växt- och djursamhällen är helt beroende av
lien och mulen.
De gamla jordbruksmetoderna skapade en mycket rik flora
och fauna.
Äldre typer av välhävdade
ängar och naturbetesmarker är de mest artrika markslagen
i jordbrukslandskapet.
Det moderna jordbruket har i sin iver att öka skördarna lett
till ändrade villkor och livsbetingelser för många växt
och djurarter. För att det även i framtiden ska finnas livsutrymme
för en rik fauna och flora är det viktigt att man bevarar öppna
diken och dammar eller skapar nya samt behåller buskridåer
och åkerholmar. På det sättet är det möjligt
för arter att finna frizoner och livsmiljöer för sin existens.
Vi behöver lära oss mer om ängen och dess djur och växter
om vi vill vara med och bevara ängen, en biotop
med stor vikt för den biologiska
mångfalden. Ett sätt att lära sig mer är
att undersöka vilka arter som finns på en äng och fundera
på varför vi hittar just de arterna.