En bok om kvinnors relationer
"Jag är faktiskt avundsjuk på er som får
läsa den för första gången". Detta,
skrivet av en recensent på DN, står på framsidan
av boken "Gå dit hjärtat leder dig" (1997).
Det var det citatet som fick mig att läsa vidare i boken.
Jag kände mig sporrad att fortsätta och tänkte
att den kanske inte var så dålig ändå.
För i början var den seg. Jag fick inget sammanhang
i boken utan det kändes som om jag varje dag läste
något nytt som inte hörde samman med det jag hade
läst dagen innan. Men det bättrade sig betydligt. Italienskan
Susanna Tamaro är författare och boken utspelar sig
delvis i Italien.
Boken är uppbyggd som ett brev. Olga, som vet att hon snart
ska dö, skriver till sin dotterdotter som är på
resa långt borta. Dotterdotterns mamma Ilaria, alltså
Olgas dotter, dog i en bilolycka när flickan var ganska
ung. Hon växte upp hos sin mormor Olga. När flickan
blev äldre ville hon gå sina egna väger och bröt
i viss mån kontakten med sin mormor. Relationen är
inte den bästa dem emellan. Innan Olga dör vill hon
berätta en del för sin dotterdotter. Saker som kanske
kan få dotterdottern att förstå varför
mormodern handlat som hon gjort i vissa situationer. Olga berättar
om sin dotter Ilaria, om sin hårda uppväxt, om sina
älskare och om sin stora synd att bli med barn utanför
äktenskapet.
Den man lär känna bäst i boken är just Olga.
Hon är en stark kvinna om man tänker på livet
hon levt. Efter en sträng uppväxt träffar hon
ingen som kan bli hennes make och hon tror länge att hon
ska leva ensam. Men så träffar hon en man som i alla
fall i början accepterar den hon är. Hon är nämligen
inte som de allra flesta andra kvinnor på den tiden, utan
intresserar sig för att lära sig saker och ville läsa
vidare efter den ordinarie skolan. Hennes far tillät inte
det. Hon har den här klyftan i sig, att vara en god hemmafru
samtidigt som jag tycker det verkar som om hon söker äventyr.
En del visa ord finns med i boken som får en att tänka
till lite. Till exempel skriver hon om sin rädsla för
att säga ifrån till sin dotter Ilaria eftersom hon
är rädd att förlora hennes kärlek. Detta
grundar sig i Olgas egen barndom och det hon har lärt sig
av sitt förhållande till sin mor. Nu vet hon att kärlek
bygger på styrka och inte på anpassning.
Jag rekommenderar den här boken. Början var som sagt
lite svår men om man tar sig igenom den ganska snabbt tror
jag den delen av boken kan vara lika bra som resten. Överhuvudtaget
är "Gå dit hjärtat leder dig" en bok
som är bra att läsa ganska snabbt så att man
kan hålla reda på alla trådar som väver
samman romanen.
Av Katarina Boberg, vt 1999 (publiceras med hennes tillstånd) |