Kolvmotorns huvuddelar

Figur 1
Gemensamt för samtliga kolvmotorer att de har en upp- och nedgående kolv i en cylinder. I kolven finns en rörlig vevstake som överför kraften till en vevaxel med svänghjul.

Figur 2
Kolvens övre vändläge kallas för övre dödpunkt (ÖD) och det nedre vändläget för nedre dödpunkt (ND). Avståndet mellan ÖD och ND är kolvens slaglängd och slagvolym för cylindern. Mellanrummet mellan kolvens ÖD och cylinderlock är motorns kompressions- eller förbränningsrum.

I en kolvmotor omvandlas bränslets värmeenergi direkt, i en arbetscylinder, till mekaniskt arbete. Förbränningsprocessen i en kolvmotors cylinder tillgår så att man tillför en viss mängd bränsle och luft.

För att erhålla en fullständig förbränning krävs en given mängd syre, så den mängd bränsle som är möjligt att förbränna i cylindern per arbetsslag, begränsas av den mängd luft som kan tillföras cylindern.

När förbränningen är avslutad och förbränningsprodukterna genomfört en expansion till ett tryck nära atmosfärstrycket leds dessa ut ur cylindern. Efter detta fylls åter igen cylindern med nytt bränsle och luft.

Sker förbränningen varje gång kolven är vid sitt övre vändläge kallas motorn för tvåtaktsmotor, sker förbränningen varannan gång kolven är i sitt övre vändläge kallas motorn för fyrtaktsmotor. Med takt, eller slag, menas att kolven har flyttat sig från det ena vändläget till det andra.