Fossila bränslen

Fossila bränslen kan indelas i fasta, flytande eller gasformiga.

Dessa bränslen är samtliga ämnen av organiskt ursprung och utgör rester av djur och växter, som under milliontals år och en långsam förmultningsprocess utan syretillskott, omvandlats till kolväten. Vid förbränning av dessa kolväten kommer därför koldioxidhalten av jordens atmosfär att öka och påskynda den så kallade växthuseffekten. I bränslet förekommer också, i större eller mindre mängd, grundämnet svavel som vid förbränning ombildas till svaveldioxid och försurar den yttre miljön.

Fasta bränslen består av stenkol som innehåller bergarter och pressats samman med växtlämningar och bildat så kallat flötser, som i jordlagret, varierar i tjocklek från några centimeter till några meter.

Man indelar stenkolen efter halten flyktiga brännbara beståndsdelar:

Bituminösa (26 - 40 %); Halvbituminösa (18 - 26 %), Magra kol (8 - 18 %) och Antracit (3 - 8 %).

Stenkolet förekommer som styckekol eller som kolpulver.

Flytande bränsle är samtliga vätskor som kan förbrännas och därmed producerar energi. Råoljande är i dag den mest förhärskande och kan indelas i tre grupper:

Paraffinbas, Naftenbas och Blandbas (som är blandning mellan de två först nämnda).

Råoljan består av många olika kolvätemolekyler, där varje kolvätemolekyl har sin egen speciella egenskap, exempelvis en bestämd kokpunkt.

Ju fler kolatomer en kolvätemolekyl innehåller desto högre är dess molekylvikt. Tunga kolvätemolekyler avdunstar (förångas) inte så snabbt som lätta och det är denna skillnad i avdunstning (kokpunkt) som möjliggör en uppdelning i olika produkter och fraktioner genom fraktionerad destillation raffinering av råoljans kolväten, det vill säga råoljan uppdelas i fraktioner alltifrån metangas till återstodsolja. Återstodsoljan förädlar man vidare via en process som kallas krackning.

Brännbar gas: Vid utvinning av råolja erhålls stora mängder brännbar gas som idag används i exempelvis pannor och gasturbiner för el- och värmeproduktion.

Brännbar gas kan också vara en biprodukt från industriella processer som nyttjas som huvud- eller tillsatsbränsle. I järnbruk erhålls masungsgas, i vissa kemiska industrier erhålls vätgas och från raffinaderier erhålls metan och etan.