Ängen - ett kulturarv

Stora delar av Sveriges öppna landskap är ett kulturarv från jordbruket. Det är skapat av bonden och hans djur under tusentals år och består av åker, vall, betes- och slåtteräng. Även myrar och strandängar räknas till det öppna landskapet.

Åtminstone hälften av kärlväxtarterna hittar vi i jordbruksmiljö. Deras förekomst och utbredning kan vara avgörande för vilka djurarter som finns i ett område. På en blommande äng finns ofta många sorters småkryp, som humlor, fjärilar, flugor och skalbaggar. Dessa har i sin tur stor betydelse för artrikedomen inom fågelfaunan.

Många växt- och djursamhällen är helt beroende av lien och mulen.
De gamla jordbruksmetoderna skapade en mycket rik flora och fauna. Äldre typer av välhävdade ängar och naturbetesmarker är de mest artrika markslagen i jordbrukslandskapet.

Det moderna jordbruket har i sin iver att öka skördarna lett till ändrade villkor och livsbetingelser för många växt och djurarter. För att det även i framtiden ska finnas livsutrymme för en rik fauna och flora är det viktigt att man bevarar öppna diken och dammar eller skapar nya samt behåller buskridåer och åkerholmar. På det sättet är det möjligt för arter att finna frizoner och livsmiljöer för sin existens.

Vi behöver lära oss mer om ängen och dess djur och växter om vi vill vara med och bevara ängen, en biotop med stor vikt för den biologiska mångfalden. Ett sätt att lära sig mer är att undersöka vilka arter som finns på en äng och fundera på varför vi hittar just de arterna.